One less lonely girl - del 10.




Bild 1. ett öga 2. Justin.


*Fortfarande Fella's perspektiv.*

 

Jag satt nu på bussen och tårarna brände fortfarande bakom ögonlocken och jag konsenterade mig på att få dom att stanna där. Och resten av mina tankar gick åt att tänka på han. Och han var Justin. Jag kände mig så otrolig sårad. Jag hade ju saknat honom! Och blivit så glad av att se honom. Och jag som trodde att han hade blivit glad av att se mig med.

När vi kom fram till skolan var jag arg. Jag var inte ledsen längre. Okej lite, men inte mycket alls. Jag var arg för att han hade lurat mig, och skämt ut mig inför skolan.

När jag kom innan för dörrarna gick jag snabbt bort till mitt skåp och jag skulle försöka undvika honom så mycket som möjligt. Eller ja... jag skulle inte prata med honom eller kolla på honom mera än nödvändigt. Vi gick ju i samma klass... först hade jag varit glad över det nu var det bara jobbigt.



När jag var påväg till lektionen efter att ha varit och hämtat böcker i skåpet hörde jag någon ropa på mig.
"Oh, nej!" tänkte jag när jag hörde vem det var, och jag ökade genast takten.

"Hallå Fella, vänta!" ropade han igen. Han sprang ikap mig och tog tag i min arm vilket tvningade mig att stanna.
"Varför väntade du inte?" frågade ha nmig och lät förvånad och kanske lite sårad...? Jag tvingade mig att kolla ner. Jag fick inte titta upp.

"För att jag kanske inte ville?" svarade jag irriterat ner i marken. Han tog sin hand under min haka och tvingade mig att kolla på honom.

"Varför skulle du inte det?" frågade han mig. Jag tittade in i hans ögon och såg att jag hade rätt. Han var sårad.

"Varför är du det? Det är inte din vän som ljuger för dig." tänkte jag sårat. Sedan blev jag arg igen. Varför håller han på att spela inför mig. Vågar han inte säga sanningen?

"Det vet du!" säger jag irriterat och sliter mig loss från honom och springer iväg. Jag hör att han ropar på mig och springer efter mig. Så jag ökar takten och springer in på toaletten och låste efter mig.

Jag sätter mig ner på golvet och låter tårarna rinna.




*Justin's perspektiv.*

 

Nyss hade allting varit så bra och nu var allt bara så fel. Vad menade Fella med att jag visste? Jag fattade ingenting. Och jag var riktigt ledsen över att hon inte ville säga det till mig. Litade hon inte på mig som jag gjorde på henne?

"Justin! Konsentrera dig på talen." sa läraren arg. Det var typ 3 gången hon var tvungen att säga det till mig.
Men jag kunde verkligen inte konsentrera mig. Fella var inte på lektionen. Vad var hon? Var hon okej? Var hon skadad? Frågorna bara snurrade i huvudet och efter 12 jobbiga minuter hade vi äntligen slutat och jag skyndade mig ut från klassrummet och började leta efter Fella.

Jag hade letat över nästan hela skolan utan resultat, och då gick jag ut på parkeringen utan större hopp då såg jag henne. Hon gick en bra bit framför mig.

"Fella?!" ropade jag högt och började springa efter henne...




Så idag har ni fått två långa delar så det blir nog inget mera idag.
Men vad tycker ni om novellen hitils?
Jag tar emot kritik och tips. :)

kommentera! :D


Kommentarer
Postat av: Jasmine

Din novell äger! :D

2011-06-10 @ 10:34:46
URL: http://justindrewbiebeer.blogg.se/
Postat av: Anonym

Läs våran nya novell blogg och kommentera! :D

2011-06-10 @ 22:47:19
URL: http://bieberdirection.blogg.se/
Postat av: Nathalie

Jättebra Novell! =)

2011-06-14 @ 17:36:12
URL: http://jbkidrauhl.blogg.se/
Postat av: Gabbi

grym novell ;O

2011-06-18 @ 14:23:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0