Where are you know.

Nästan hela natten hade vi hållt på med det och nu var det fixat. När Justin hade följt med oss hem efter skolan igår så hade vi spelat in det mesta av vad han sa. Elakt vet vi att det är, men Felicia är inte bra för honom. Hon är en bitch och ska inte få ta honom ifrån mig som nästan Elina gjorde.

I alla fall så hade vi fixat det vi hade spelat in så att det lät som att han sa att hon var en bitch och inte ville ha med henne att göra. Och nu innan skolan ska jag åka hem till henne och se till att hon lyssanar på det. Och förhoppnings vis så håller sig hon undan från honom efter det.

"Caitlin?" hörde jag Christian ropa på mig.

"Ja?" ropadr jag tillbaka.
"Kom lite!"

Jag reste mig från bordet i köket där jag hade ätit och tänkt lite, och gick upp för trappan och in i Christians rum. Han satt vid sin datorn. Förvånad? Nej.

"Vad är det?" frågade jag lite irriterat. "Varför kunde bara inte han har kommit ner själv?" tänkte jag.

"Skulle inte vi åka till Felicia innan skolan?" frågade han och vände sig om.

"Jo. Stäng av datorn och så åker vi."

*Fella's perspektiv*

"Lyckat Fella. Lyckat!" tänkte jag för mig själv.

Jag hade lyckat försova mig, vilket inte alls var bra. Stressat sminkade jag mig, och att hinna platta håret kunde jag bara glömma. Jag suckade irriterat och tittade på mig själv i speglen. Ingen bra dag för mig inte. Jag såg trött och sliten ut, håret såg ut som ett fågelbo. Jag grimaserade mot spegelbilden och satte upp håret i en hästsvans, och sprang sedan ner till köket.

"Godmorgon Malin , jag hinner inte äta så jag ta med mig ett äppel." sa jag och gick ut från köket med ett äppel i handen innan hon skulle hinna protestera.

I hallen tog jag snabbt på mig ett par skor tog min väska och jacka, och gick ut.

"Felicia!" hörde jag någon ropa så jag stannade. Och bilen körde in till kanten och stannade och ut steg hon som jag mist hade väntat mig. Caitlin.

"Ja, vad vill du? Du får prata fort för annars hinner jag inte till bussen." sa jag.
"Jag vill bara att du ska lyssna på detta. Jag vet att jag har varit elak mot dig men jag tycket att du har rätt till att få lyssna på detta. För han ska ju inte få hålla på att ljuga för dig, och jag trodde aldrig att han skulle sjunka så här lågt." sa hon.

Hon räckte mig sin mobil och satte på en ljudinspelning och jag hörde att det var Justin som pratade. Han pratade om hur jobbig jag var, att jag var en bitch och att han inte ville ha något med mig att göra. När den var slut så tittade jag upp på Caitlin som såg ledset på mig.

"Förlåt Felicia, jag är ledsen att du fick reda på det såhär." sa hon.
"Det gör inget. Jag är glad att du visade mig det." sa jag och log svagt. "Men jag måste verkligen gå nu. Vi ses!" sa jag och gick snabbt iväg för att hon inte skulle se tårarna i mina ögon. Jag hörde hur hon ropade hejdå efter mig, men allt jag kunde tänka på var hur kunde han ljuga för mig? Jag som trodde att han hade saknat mig lika mycket som jag hade saknat han.

　


Så vad tycker ni om denna delen?
Visst var det rätt elakt av Caitlin?
Som sagt - detta är en novell så hon skulle säkert inte göra något sånt här i verkligheten.
Kom gärna med tips om vad som kan hända.

Så Kommentera! :D